Tack 2015, tack så jävla mycket

Hej världen! Här ligger jag, som många gånger, hemma hos min mor och far. Redo för att sjunka ner i något skönlitterärt innan jag slår ett snabbt samtal till sambon för att säga god natt och puss för att sedan somna gott i min gamla Hallstasäng. Jag mår så gott och fint här hemma bland all julbelysning och den konstant fyllda kylen. Ser fram emot 2016 riktigt mycket. Många roliga saker står på agendan: bli färdig med c-kursen, praktisera och flytta till Stockholm och sedan få ett riktigt förstahandskontrakt med min vackra sambo i en nybyggd, läcker lägenhet i Örebro. Hur kan jag inte längta?
 
Det finns dock en liten tanke som rullar runt i huvudet. Inte som tankar gjorde förr. Ni vet, förut brukade tankar och funderingar förgifta mig, förbrylla mig och skrämma mig. Det här är inte en sådan tanke. 
 
Jag tänker på förändringar. Hur människor förändras, hur relationer förändras, hur förutsättningar och miljöer förändras. När jag googlar på citat om det så finns det bara negativa associationer: "you changed and left me" eller "the sad thing about people changing is that all you have now is memories". Vad tusan? Så negativt!
 
När jag ser tillbaka på 2015, genom Facebook, Instagram, bilder på telefonen och liknande så ser jag en helt annan Clara. I början av det här året, vad var jag då? Vem var jag då? Så fruktansvärt driven av osäkerhet. Jag ville att alla skulle rädda mig, fixa mina funderingar åt mig, lösa mina problem, genom att bekräfta mig. Hur vet jag inte riktigt, och förstår det inte än idag. Vad skulle människor göra? Hur skulle de göra det? Jag är så glad att jag kan se det och inse att det inte är jag längre. Att tjejen som trädde in i år 2015 för snart ett år sedan skulle brista, gå sönder och upp i eld, för att sedan återfödas med någon form av självinsikt. 
 
Jag kan inte säga så mycket om hur jag förändrats. Jag önskar så innerligt att jag kunde visa för er vad 2015 har gjort för mig. Verkligen. Jag önskar att jag kunde forma det på något slag, skriva ner det, sjunga om det eller ge er en fet manual att läsa om vad som har hänt inom mig. Men jag kan inte. Det fungerar inte så. 
 
Den bästa beskrivningen jag kan ge är att jag har ett lugnt hav inom mig. Ett hav som förut har stormat (och ibland kan brusa upp fortfarande). Men nu flyter en lätt eka på ytan, fåglar flyger och ovanför skiner solen. Det är tyst. Det är lugnt. Och jag förstår varje tanke som passerar genom huvudet, varje fundering. De skrämmer mig inte längre, utan fascinerar mig.
 
Jag är så tacksam för 2015. Så tacksam att jag börjar gråta.
 
Det är en sak att skriva att man mår bra. Det är en annan att känna det. Att kunna bekräfta sig själv. Att älska sig själv. Att skratta åt och med sig själv. Att se det vackra man har, alla möjligheter och självklarheter, och bara finna sig i att man förtjänar det. Att älska utan att kräva. Att ge utan att ta. Att göra det man vill. Do more of what makes you happy.
 
Så jävla cheesy. Det är vad jag har blivit. Ett stort, flinande citat. That's me now. 
Dagbok, Insikter, åsikter och drabbel | | 2 kommentarer |

Julen kom och julen gick

Hej världen! Som rubriken säger, julen kom och julen gick. Idag är det den 27 decmber och allt känns som vanligt efter julmagin som uppstår denna fina högtid. Jag och Kev befinner oss för tillfället på Coffeehouse by George (dock i Västerås, inte Örebro) och finner oss åter i pluggträsket. Vi fick ändå några fina dagar innan vi åter igen konsumeras helt av Örebros universitet.
 
De tre bilderna ovan sammanfattar ganska fint julhelgen. Vi kom hem till Hallstahammar i måndags, efter en helg av massa mat, plugg och julfilmer i Örebro, och gjorde allt det klassiska: fixade det sista med klappar, umgicks med våra familjer och Ovessons och åt och fixade massa mat och godis. Julafton kom med tre julklappsutdelningar, en biltur till Ramnäs och en ny bästa vän: Kevs kusin Nellie på första bilden. Jag sa att hon hade en fin prinsessklänning, två sekunder senare var jag hennes privata klätterställning. Massa fina julklappar och mycket skratt och värme som sipprade över till juldagen som spenderades med spel och cravings (som visas fint på andra bilden). En riktigt trött Clara denna helg men trött på helt rätt sätt. Har sovit i min gamla säng, gosat med Kevin och familjen i vårt mysiga vardagsrum (sista bilden) framför massa serier och film (som juldagen och annandag jul ska vara) och nu är vi här. Söndag. I pluggträsket. Kev åker hem för en dag och jag ska röra mig till Ovessons för en natt av mys och serier. Allt rullar på som det ska.
 
Vilket är helt underbart med tanke på vad årsskiftet kommer att erbjuda... Kryptiska Clarie over and out.
Dagbok | | Kommentera |

You're definitely worth the time

 "We're not who we were. We change. Sometimes for the better, sometimes for the worse, but we all change. But we shouldn't be ashamed of our past. Nor should we glorify it. It's like anything, there's positives and negatives. There's good moments and bad times and there's bad moments and good times. Because of this, traditions could be hard to figure out too. Sometimes we obsess over things when we don't need to, other times we try something new when we probably should have left good enough alone. But in between one foot in the past and one in the future lies what matters most. The choices we make now are what always has, and always will, define who we are. So, this christmas, when you're remembering to be kind and understanding of others, remember to be kind and understanding of yourself. And those moments you remember as being embarrassing you may not only find to be the most precious moments but often the most important, and sometimes should be looked at with more appreciation than you think. We're always gonna get angry at ourselves, but as long as you always try to learn and get better you'll find it doesn't last that long. And trust me when I say, you're definitely worth the time."
Doug Walker
Fluff | | En kommentar |
Upp