Två veckor med dubbla sambos

Hej världen!
 
Jag har varit i en liten kokong under två veckors tid, för jag har haft det ljuvliga privilegiumet att få ha snygga Kevin Croner vid min sida. Dessa två veckor har varit långt ifrån händelselösa, men den där bloggtiden man vanligtvis får när man kommer hem från praktiken och slår ner sin rumpa i soffan med laptopen i knät, den tiden byts liksom ut till gos med killen. För killen alltså, han är så jäkla gosig. Och charmig. Han har setat med b-uppsats första veckan han var här, så varje dag när jag kom hem från praktiken hade han kokat kaffe och tog en kafferast med mig på balkongen och blickade ut över träden mot Stockholm i horisonten. Det var ljuvligt, livsnjuteri på högsta nivå.
 
Och sen så är det ju försommar, you guys. April är snart slut, maj är intågande och det kvittrar konstant utanför sovrummets fönster. Solen kommer fram och värmer lite grann, det ljusnar redan vid halv sex så hur kan man inte drabbas av lite eufori?
 
Nåväl. Jag har fotodokumenterat som vanligt dessa två veckor men bilderna är bristande. Så många fina ögonblick glömde fotas. Som att jag, en torsdag för två veckor sedan-ish, fick hit Alicia och Philip för en dag med babbel och Tyresövandrande. Och efter det har det bara fortsatt vara fint.
 
Fredagen efter Phil och Alicia fick jag hit min goding Lina. Vi kvittrade runt, drack vin och lite bubbel för att fira livet på min balkong och pratade strunt och lyssnade på musiken som bara hon och jag delar med varandra. Min äldsta fina vän. Hon spenderade natten och så gjorde vi dagen efter bussällskap till Västerås.
 
 I Västerås på lördagen firade vi Alex med en klassisk spelnatt och färgade cupcakes. Kevin kom och anslöt sig till oss och vi fnissade oss genom natten med Pandemic, Once Upon a Time och den fantastiska leken där en sätter på sig hörlurar med hög musik, så ska den andra personen säga en mening som personen med hörlurar ska upprepa. Låter det konstigt? Så himla skoj!
 
 På söndagen rullade jag och Kev hem till Tyresö där vi möttes av mamma, pappa, mormor, morfar, Elle och Ebba som, likt en italiensk familj, hade packat med sig massa mat och lasagne och överöste min Tyresösambo Sofie med en fantastisk energi. Var helt euforisk efter några timmar med dem i lägenheten. När de gått föll lugnet över lägenheten, mig, Kev och Sofie. Vi alla föll in i våra mysmönster och tog det bara lugnt, delvis på balkongen.
 
Veckan därpå flöt på i lugn och ro. Praktiskerade, satt på ballen med Kev, läste Outlander 2, bjöd över Amanda på middag, lyssnade på pod och bara njöt av Stockholmslivet med båda mina fina sambos. En massa Homeland har setts dessutom, den här trions favoritserie.
 
 På torsdagen firade vi att Kev var färdig med sin b-uppsats. Vi gick på date vid Stureplan. Bio, Knight of Cups, och sen middag på ett omtalat thai-ställe. Blev lite extra kär i honom.
 
 Helgen kom rullandes och jag och Kev myste till delux. På lördagen fick vi hit Beatrice och Carro. Med dem blev det massa pizza, pannkakor och småspelande. Vi alla förberedde oss för söndagens bravad.
 
På söndagen anslöt sig Alex och min fina moder till oss för att åka till Cirkus och se Jonas Gardells 30 års show. Mycket skratt och värme från första radens utsikt. Mycket nöjda.
 
 Min fina moder sov kvar natten till måndag. Medan jag var på praktiken med några möten och så, strosade hon runt på Söder och mötte upp mig för lunch och sen igen för fika och lite promenerande. Hon åkte hem vid halv sju och därefter mötte Kev upp mig och fikade med mig till han åkte hem vid elva. Lite moloken åkte jag hemåt med en Beatrice som sällskap i örat.
 
 Resten av veckan var lite bitter. Jag blev extremt humörsvängig, PMS-ig. Praktiken kändes lite förvirrande, längtade efter Kev, som kom tillbaka sen på onsdagen, och var mest trött. På lördagen fick det sin förklaring då mina äggstockar attackerades av vad som kändes som små knivar. Aldrig i mitt liv har jag varit med om en mer våldsam mens. Det värkte nästan 50 timmar i sträck och värktabletter gjorde det bara värre för min mage. Men annars rullade veckan på främst med mys med pojkvännen, lite tvättstuga och fix inför att han flög till London igår, måndags, och så träffade vi Sophies familj och tvillingsyster. Vi såg lite klassiska filmer, All about Eve och Rear Window. Och på söndag tog Kev med mig på konsert på jazzklubben Fasching.
 
 Kan inte bifoga någon video tyvärr men om du klickar på bilden så kommer du till en spellista med bandets musik på Spotify. Rekommenderar varmt, var en mycket bra spelning.
 
Så, idag är det tisdag. Kev åkte igår morse till Arlanda och London och jag befann mig på praktiken och konkretiserade lite inför min sista månad där. Facetimade med Bee och har mest tagit det lugnt, läst lite och tittat på Bates Motel, tagit ett bad, kämpat emot värken i livmodern och äggstockarna. Hade nyss ett uppiggande samtal om helgen och framtida helger och sommaren och längtar som en fåne till torsdag då jag rullar hemåt till Hallsta, familjen, lite teater och massa Beatrice-häng. Som man kan längta. Men först, göra färdigt veckans uppgifter på praktiken och en fika med en saknad kusin. 
 
Lite eufori, sådär.
Dagbok | | Kommentera |

Maktlöshet, din slampa

Hej världen!
 
Ibland känner jag mig maktlös. Det är det värsta jag vet. För maktlösheten är en direkt trigger för mig mot osäkerhetens land, personen jag en gång var, personen vars responser jag fruktar. När jag inte har kontroll över en situation som känns överväldigande för mig så är min reaktion väldigt sällan att jag passivt accepterar att det inte finns något jag kan göra. Istället är min respons intensiv, och med det menar jag att mina känslor och rädslor blir väldigt intensiva. Som att man blottar en nerv.
 
När jag känner mig maktlös känner jag mig utsatt. Inte som att situationen trycker ner mig och att jag inte är stark nog att motarbeta den. Utan utsatt på ett sätt som får mig att ifrågasätta så många saker jag gör, vilket triggar osäkerheten. Är jag i den här (maktlösa) positionen på grund av mig själv, mitt agerande, mina tankar?
 
Jag svamlar i det här inlägget. Jag är inte bra på att göra insikter ensam. Jag är en sån där förjävlig extrovert person som behöver prata prata prata prata till öronen blöder på individen mittemot. Fantastiskt nog så finns det vackra människor som lyssnar på varje litet ord. Vissa av dem skrattar åt mig, med all rätt, för maktlösheten som skapar osäkerheten är så jävla istängd bakom en pansarvägg. Du kan inte påverka maktlösheten. Den finns, den kommer uppstå i arbetssituationer, relationer, ekonomiska sammanhang och i livet. För som Jonas Gardell sa i söndags, livet är förjävligt, men bara ibland.
 
Jag är stolt över vem jag är, vem jag blivit och, i viss mån, den jag varit. Den jag varit har ändå ledit mig hit idag, till personen som har lärt sig av sina misstag. Och när maktlöshetskänslan väcker det osäkra odjuret så går jag lätt till kamp mot pansarväggen som jag inte kan pentrera. Vad jag dock kan kontrollera är min osäkerhet. Jag kan låta den härja fritt eller så kan jag sätta ner foten, titta på den och fråga vart fan den fick luft ifrån.
 
Jag kan även stanna upp. Titta mig i spegeln och fråga mig själv om det här är en person som behöver vara osäker. Eller så kan jag citera Hannah Horvath från Girls:
 
"I'm Hannah forever. No matter what I do, no matter whether I start a new nuclear missile crisis with my emotions, or I sit back and chill and give someone a fruit basket, I can only control the mayhem that I create around me."
 
The mayhem around me behöver inte bli ett mayhem. För triggers kommer alltid finnas. Men jag är Clara forever. Och bara jag kan kontrollera min egen respons.
Insikter, åsikter och drabbel | | Kommentera |

En klumpsumma av livsnjuteri (aka detta kan vara den konstigaste titeln jag satt på något inlägg ever)

Hej världen! Frågor om denna långa bild som fult inleder mitt blogginlägg? Enda bilden jag har tillgång till då min mac är full så jag tager vad jag haver? No? Good.
 
Hej igen! Det slog mig helt plötsligt att det ä tisdag idag, en hel vecka har nästan löpt förbi mig utan att jag lagt särskilt mycket eftertanke på det. Och det är ju lite läskigt. Jag menar, jag försöker särskilja vad jag gjort dessa dagar men de känns nästan som en skumt formad klump i mitt minne. Vilket jag tror är bra! Jag har nämligen rotfäst mig i min tillfälliga hemort Tyresö för att i april månad suga in all Stockholmslukt jag kan. Jag flyttar ju ändå härifrån om två tre månader och hur ofta kommer jag få chansen att bo i Stockholm under en vår? Nämen precis, ni förstår ju!
 
Så under dessa dagar har jag varit frivilligt rotad i Tyresö. Förra veckan blev det inte så mycket tid på praktikplatsen då jag fick ett slag av magproblem och krämpor, så jag har befunnit mig mycket hemma och kurerat mig, lapat sol när det funnits möjlighet och läst ut Marisha Pessls Nattfilm. Jag och sambo Sofie har även sett färdigt Making a murderer och har nu påbörjat spontana filmkvällar tillsammans. Har lagat en del mat, storhandlat och ätit alldeles för mycket skräp. Jag har dock haft lite fina avbrott i denna rotade vardag som kom i form av en bästa vän. Hon kom i fredags, vi gjorde stan, fikade enorma bakverk, lagade kycklingtacos, drack vin, tittade på How to get away with murder och gick på bio med Amanda och Sofie (Batman vs Superman, allt du behöver veta vad jag tycker finns i denna recension). 
 
Men det har varit alldeles utmärkt med denna klump av dagar för jag känner att jag börjat blivit extremt utvilad, så pass till den grad att jag knappt kan komma upp på morgonen för kroppen är så avslappnad och go. Jag älskar det! Och jag är pumpad med energi för den fortsatta veckan är fylld med en eller kanske två besök hit, men även en tripp hem till en viss Ovesson som har fyllt år. Han skall självfallet firas med en spelnatt, finns inget annat att tala om. 
Dagbok | | Kommentera |
Upp