Orkar du le varje dag?

Hej världen!
 
Jag läste precis något väldigt intressant angående depression:
 
"Which do you think, for example, has a higher suicide rate: countries whose citizens declare themselves to be very happy, such as Switzerland, Denmark, Iceland, the Netherlands, and Canada? or countries like Greece, Italy, Portugal, and Spain, whose citizens describe themselves as not very happy at all? Answer: the so-called happy countries. [...] If you are depressed in a place where most people are pretty unhappy, you compare yourself to those around you and you don't feel all that bad. But can you imagine how difficult it must be to be depressed in a country where everyone else has a big smile on their face?"
Malcolm Gladwell, "David & Goliath"
 
Gladwell påpekar något riktigt viktigt. Tänk att vi idag, i Sverige, konstant uppdaterar varandra om hur glada vi är och hur bra vårat liv är genom Instagram, Snapchat och Facebook. En punkt som har tryckts på till döds, jag vet, men ändå värd att nämna. Jag kan bara tala för mig själv, och jag har pratat om det här förut, men jag blir enormt stressad av alla skryt och resor man ser på Instagram. Men främst skräms jag av att vi är ett land där det är skamfyllt att ha känslor.
 
Jag kommer från en familj där vi uttrycker allt vi känner. Vi pratar och berättar, skryter och gnäller och skriker och skrattar. Inga känslor går över huvudet på någon och jag kan inte vara mer tacksam för den uppväxten. Genom att vara ärlig mot andra kan man vara ärlig mot sig själv. Men ångestkänslor växer så snabbt i Sverige, särskild bland ungdomar, för det ställs krav på att göra, att leva fullt ut och vara glad. Men vad är "att leva fullt ut"? Det, om något, måste ju vara individuellt.
 
Det är egentligen så simpelt att leva. Man ska göra det man vill och inte jämföra sig med andra. Man ska tillåtas att känna och man ska ha människor omkring sig som man kan känna sig trygg att prata med. Man måste få uttrycka sig innan man spricker. Gladwells text talar så väl för sig själv.
 
Orkar du le varje dag? För det orkar inte jag. Och det är ingenting konstigt med det. Det är faktiskt helt normalt!
Insikter, åsikter och drabbel | |
#1 - - jeanette:

tack för detta inlägg! så sant!

Upp