Dagen som inte blev
Hej världen! Så. Jag har haft världens mest antiklimaktiska dag. Min förkylning, eller vad det nu är för något, gjorde att jag inte kunde somna inatt på grund av att jag var helt uttorkad i gommen. Har ni varit med om det här någon gång? Hur mycket vatten jag än drack så blev det bara torrare och torrare vilket nästan komplicerade min andning. Så jag har sovit som en kratta i natt.
Detta ledde till att när klockan ringde strax innan sju så mådde jag fruktansvärt dåligt. Huvudet bultade, näsan rann, kroppen värkte osv osv. Så jag tog en ledig förmiddag och missade ett morgonmöte med filmavdelningen på praktiken. På eftermiddagen var jag tvungen att lämna lägenheten för jag hade anmält mig till en boklansering samt konferens om hur man söker stöd till kulturella evenemang i EU. Tre timmar på konserthuset på Hötorget had a way of slowly killing me. Efter mötet hade jag en del planer som jag helt fick skrota för kroppen bara skakade och värkte, och halsen kändes bara torrare och torrare.
Så denna dag blev praktiskt taget nerspolad i toaletten. Hatar när sånt händer, men man är ju faktiskt inte superwoman och, som en vän smsade "är man sjuk så är man". Det känns bara så tråkigt och fel när man själv vill men kroppen bara vägrar.
Vad som väger upp en dag som denna är beviset på hur jäkla lyckligt lottad man är. Inte nog med att alla tre familjemedlemmarna fick nys från varandra att "Clara har inte en sån bra dag idag" så alla tre ringde vid olika tillfällen och pratade med mig i typ en halvtimme, bara lyssnade och fanns till. Min vackra fina familj, som jag får träffa på söndag för då fyller pappa år, jag längtar efter er. Och inte nog med att man har världens snyggaste pojkvän som verkligen önskar och längtar efter att få komma hit (vilket han gör på fredag, bara om några ynka 35 timmar eller så).
Nej, inte nog med det ovan. Dessutom är man ju, så klart, välsignad med den vackraste själsfrände till bästa vän på jorden. Inte nog med att hon hjälper en ekonomiskt och skickar en extra slant för glass till halsen (som ni ser ovan). Inte nog med att hon alltid vet vad hon ska säga för att få mig att tokskratta. Inte nog med att vi synkar i varje liten bit i våra liv, från tajming av samtal till sjukdomar och dippar. Hon är verkligen den mest färgglada fågeln som byggt bo i mitt hjärta.
Älskar henne på det bästa sättet som finns. Hon gör mig så lycklig genom att existera. My lava.
Och ja. Ett symboliskt bevis av denna dag. Min middag. Med bönor som rann över tallrikens kant. Någon fin symbolism i det hela.