Det här med att inte bo med sin sambo
Hey världen! Här är en lista på det jag saknar med att bo med Kev:
- Vakna bredvid honom. Och med det menar jag vaknar först, pussa honom fast han hatar att väckas av något i sitt ansikte, häller upp en kopp kaffe till honom som står och blir kall medan han sover vidare och jag ligger bredvid och läser. När han sakta med säkert kryper närmre mig så boken bli oläslig och till slut så somnar jag om med honom i tre timmar till. Kaffet i kannan kallnar.
- Att göra ingenting med honom. Och med ingenting menar jag att jag tittar på mina skräpserier och han låtsas plugga men egentligen så nördar han något musik-relaterat. När han sen bryter tystnaden för att berätta något jätteintressant, varpå jag ojar åt hur cool han är, varpå han attackerar mig. Eller jag honom. För han är så obeskrivligt söt när han pratar om något han brinner för.
- Ta konstanta tupplurar och duschar med honom. Minst två gånger per dag.
- Bryta lägenhetshänget för att göra något annat, gå ner på stan eller ta en promenad. Vi har alltid något att prata om och jag tror inte att det finns någon i denna värld som är så intresserad av varje litet fragment jag uttrycker.
- När vi har haft besök eller hälsat på någon. Hur lugnet mellan oss är självklart och vi lämnar eller stannar kvar tillsammans. Alltid tillsammans.
- Att någon gång varje timme få en slängpuss.
- Att när vi har varit tillsammans, om än bara en dag eller två, så går vi båda runt i våra respektive lägenheter och råkar göra kaffe för två, för vi tänker att den andra är där. Det är så inpräntat i min kropp, i mitt tänkande att Kev alltid är där.
Måste bryta listan här för ögonen tåras. Jag pratar aldrig om det, hur mycket jag saknar honom, för det gör helt ärligt lite ont i kroppen. Ibland när jag tänker på honom så spricker jag ut leende som en jäkla solros. Och ibland så värker det i nästippen och några motvilliga tårar rinner för jag saknar honom så.
Någon gång när jag städade lägenheten för att tag sen så spelade jag min sing-along-spellista på Spotify. Helt plötsligt kom Aerosmiths "I don't want to miss a thing" och jag började sjunga med medan jag dammsög. Sen började jag från ingenstans grina. Inte för att jag var ledsen. Utan för att "I still miss you baby. And I don't want to miss a thing".