21 and beyond

 

Jag har en sån där afton nu. En afton det var länge sedan jag hade. En afton som präglas och färgas av svart. Jag vet inte varför den gör det. Vad har jag stötit på idag som kan trigga igång det? Jag vet inte. Jag vet få saker. Jag saknar att inte kunna åka och hälsa på min bästa vän (och min familj och hund för den delen) när jag vill och hur mycket som helst. Så mycket att jag inte vet vart jag ska direktera min frustration. Jag vill bara att ni ska stanna upp en sekund och sätta er in i mina skor. Människorna ni älskar mest bor minst 8 mil bort. Bara det. De lever vidare med sina liv och du sitter här. I din säng och tittar bort en söndag kväll med Gossip Girl.

 

Men här är vad jag glömmer:

1. Även fast jag bor långt bort från mina favoriter så finns det inget som förminskar min kärlek och våra relationer. Faktum är att de säkert växer sig starkare och bevisar sitt värde för varje gång man väl ses.
2. Jag har en utsökt sambo. Verkligen den bästa. Jag skulle kunna skriva ett helt livsverk, ett helt uppslagsverk, om hur jäkla fantastisk Kevin Croner är som sambo. Han är omtänksam, ger mig spontan massage, står ut med mina dåliga TV-serier, lagar mat, pussar mig så fort chansen kommer, tar paus från sitt stressiga plugg för att bara gosa i fem minuter. Han är bäst. Han gör mig nykär varje dag.
3. Jag har verkligen startat ett liv här. Jag kan min skola, jag klickar med nya människor, jag jobbar mot min yrkesdröm och jag gör saker som jag vill och mår bra av. Jag har för guds skull börjat LÖPTRÄNA. Så pass bra mår jag av att leva här i Örebro.