21 and beyond

Hej världen! På något vis vill jag publicera en uppföljare till det jag skrev i förra veckan om självklarheter. I det inlägget skrev jag nämligen om alla dessa stressymptom som jag upplevt, relativt omedvetet, under två års tid. Förra veckan eskalerade dom och tog över min kropp genom stressmage, värk, värmeslag och så vidare. Men jag vill bara förtydliga att jag mår bra. Skälet till att stressymptomen började härja förra veckan är för att jag har äntligen, efter så mycket om och men, börjat slappna av. Min vackra vän Lina sa det till mig i veckan att det känns som jag har börjat lugna ner mig (och det värmde så mycket att höra). För jag känner mig bättre, lugnare och mer utvilad, rent psykiskt.

 

Enligt många googlingar på nätet och samtal med goda vänner har jag nämligen förstått vad stressymptomen kom från. När man varit stressad under en lång tid så har kroppen (och hjärnan) en undermedveten tendens till att trycka undan saker, främst hur man mår i kroppen. Eftersom man i all stress är så fokuserad på det som stressar och får en att må dåligt så glömmer man bort sin egen hälsa. Så nu, när jag börjat slappna av allt mer, så reagerar kroppen som att den släppts fri. Den trycks inte längre undan av hjärnspöken och det är så jäkla bra.

 

Visst kommer stressfaktorer alltid finnas och drabba ens vardag och liv, det är oundvikligt. Men nu, just nu, efter mycket om och men så är det som att en spärr har lossnat. Tack vare självklarheter och kärlek och fina ord och insikter. Och även fast resultatet är att min kropp revoltar så är det för en bra grej. Det betyder nämligen att jag gör något rätt.