Är bussar till för tystnad?
Hej världen! En liten fundering bara. När blev det oförskämt att prata i telefon på bussen? När jag åkte hem från jobbet igår ringde jag min mamma för att jag saknade henne. Vi pratade (lugnt och sansat om jag måste tillägga det?) om vad vi gjort sen vi sist sågs. Vi pratade i kanske sju minuter. Mellan Campus och Våghustorget. Medan jag sitter med min mor i telefon så ser jag hur en kille framför mig demonstrativt flera gånger vänder sig om och tittar på mig. Verkligen råglor på mig flera gånger. När jag möter hans blick till slut så reser han sig upp och flyttar sig till andra sidan bussen. Sen fnyser han till och vänder sig mot föraren.
Jag blev så himla provocerad av detta. Man får väl räkna med att folk pratar i telefon när man åker kollektivt? Eller förväntade han sig att jag skulle viska?
Det är något med bussar som provocerar mig något grovt. Idag när jag åkte bus till jobbet så hade jag med mig en ryggsäck, fullpackad, för jag ska åka till Hallsta över helgen. Och jag ser hela tiden i ögonvrån att en tant tittar på mig och snörper med munnen. Varför?! För att jag hade en stor väska? Jag satt med den i knät så folk skulle få plats att sitta. Är det för att jag satte mig bakom hennes kungliga höghet? Hur vågar jag?! På en kollektiv buss?!!
Bussresor får mig att känna som att jag borde skämmas över att jag existerar. Vilket jag inte gör. Så sug på den, alla kungligheter som anser att bussen är minsann deras tysta fristad. Köp en bil om ni inte vill stå ut med andra människor! Bah!
#grinig