21 and beyond

Sen vi sist sågs har jag haft endast en sak för mig. Jag har fördjupat mig i Jane Austens värld. Jag har sträckläst Stolthet och Fördom på tre dagar och haft seminarium om den, vilket i sig ledde till en väldigt intressant diskussion om vikten av romantisk litteratur. Vår lärare sa att det ses som en "lägre genre" än, säg, deckare. Åh åh åh så fel det låter för mig. Jag älskar romantisk litteratur. Då menar jag inte "sälj-romantik" som presenteras i 50 Shades och Twilight, utan riktigt poesifylld, värkande kärlek och passion. För mig är Darcys kärlek till Elizabeth helt fantastisk. Allt han vill är att vara med Lizzy, men alla normer för den tiden går emot hans känslor. Varför är de romantiskt? För att det är äkta. Min favoritbok i hela vida världen är Norweigan Wood, som handlar om en ung man som är kär i en grovt deprimerad kvinna.

 

Ja, jag hör hur det låter. Tragiskt. Men kärlek, hur fantastisk den än är, gör ont ibland. Det finns något underbart men också något läskigt med att falla för och ge sig till en annan person. En person som man måste vara villig att ändra sig för, anpassa sig för och vilja se varje dag.

 

Tror också att jag dras mycket till romans för att jag själv är så himla kär, hihi. Hur fult det än låter. Men för Guds skull, i morse när jag vaknade hade han gjort frukost, förberett kaffebryggaren och skrivit en fin lapp till mig. Jag är ganska bortskämd. Han är ganska perfekt. Och kärlek är fint!