Mängder kaffe och ett sista ryck
Hej världen! Dagarna med Sofie som nattgäst har kommit in i en slags rutin. Vi sover länge, äter långa frukostar med Kev, inser att vi borde göra något av nytta, gör denna nytta och lagar sedan mat och glor på tv. Om det inte verkar lovande för vårt kommande samboliv så vet jag inte vad.
Denna tisdag hade vi inget särskilt planerat, tills vi insåg att vi hade lite kvar av uppsatsen. Oops. Eftersom Kev ville ha lägenheten för sig själv så han kunde spela in musik (yes, sex år senare och karln vågar fortfarande inte sjunga framför mig) så vi vandrade i bitande kyla mot biblioteket. Fun fact, jag och Sofie är MÄSTARE på att spendera pengar på café och choklad så vi var duktiga och bestämde oss för att gå till stadsbiblioteket istället för vår klassiska Espresso House. Men då frågar jag, vad betyder det när vi kommer fram och biblioteket stänger om en halvtimme på grund av röd dag imorgon? Ödet, sa vi! Och gick med "brustna" hjärtan (och ledsna plånböcker) till Bara Vara. Hej, det blev i alla fall ett lokalt café istället för ett kommersiellt. De små segrarna.
Väl där drack vi (se: jag) mängder kaffe och skrev in det sista i uppsatsen. Så allt är nu nerskrivet. Nu ska vi bara gå igenom alla källreferenser och dubbelchecka med grammatiken så skickas den in på måndag. Exalterad och hoppas det kommer gå bra på seminariet nästa torsdag.
Utöver skrivandet blev vi rastlösa och trötta och Sofie blev en aning kaxig. Därav konversationen ovan.
Så mot kvällen fanns det inget annat att göra än att åka hemåt, laga till fisk i ugn och titta på två avsnitt Homeland och sju avsnitt Seinfeld. Jag och Sofie har alltså officiellt denna afton valt våra serier för de kommande fem månaderna. Som sagt, att vara sambo med henne kommer gå alldeles utmärkt. Förutom att vi båda är sockerråttor. Det dilemmat kan sluta hur som helst.